Detta med att växa upp. En spännande situation när man bli påkommen att dela med sig av samma tips som man fick ta lärdom utav när man var liten. 

"Någon frivillig?" Där stod jag, mitt i det, med handen högt ovanför huvudet. Blottade min vilja att bli inkluderad. En samling människor med knotlösa ryggrader och en jargong som fick en skamlös att vända ryggen till. Men där stod jag med handen högt ovanför huvudet med en vilja bli inkluderad.

Något så enkelt som en fråga symboliserar folkets törst efter utvecklande kunskap samtidigt som den symboliserar en viss idioti. Tur för mig att jag kan skina vackert som en nyrengjord yta i en klass av idioter. 

Hon påstod att det skulle ligga något som var värt att tyda i det hon just berättat. Mannen som besegrat rättigheter i hennes drömmar är inget annat än en begaistrad gestalt, det visste hon, men ändå stod hon och stirra sig blind på detaljerna.