Bokstavligt talat -

Vilken mysig pojkvän jag har, säkert astråkigt för er att läsa om min fina pojkisvän men vet ni vad? DET SKITER JAG I, DETTA ÄR MIN BLOGG OCH JAG SKRIVAR VAD JAG VILL HÄR :D men jag kanske ska börja märka mina kristofer-inlägg med en stjärna så ni vet om det är värt att läsa eller inte? hmm...

Igår gick vi upp för trapporna för att gå till "smultronstället" och där drack vi varm choklad och käka goda bullar som Olivia hade gett oss. Snackade om precis allt som man ska snacka om, kollade in hans profil i smyg och tänkte: herreud vad jag tycker om honom! för det gör jag, lalalala. Sen gick vi på promenad runt spikön och sedan hem, tjuvstartade med mysteriet på greveholm och somnade rätt fint.


Nu poppar jag kent - saker man ser, han ger mig gåshud och jag älskar joakim berg för när han sjunger känner jag hur han tillför blod till mitt hjärta, likt en elektrisk chock genom hela min jävla 164cm-kropp!

Vilken go kväll jag hade igår! Olivia hämtade mig vid 18:30 så åkte vi ut till vänersborg för att komma till hennes pappas café där hon och jag skulle baka marsipangodis. Lite jobbigt var det då hela byggnaden var fylld av goda kakor, tårtor och litervis med asgott godis. Och eftersom Olivia är den ängel som hon är såg hon till att jag fick med mig en påse hem med bröd och bullar, stod där och gapa och visste inte riktigt hur jag skulle reagera över hur snäll hon alltid går runt och är, jobbigt (på ett väldigt bra vis) Men tillbaka till marsipanen, satan vad det var svårt att få till det lika fint som hennes vana händer. Fick i alla fall till en snögubbe som åker längdskidor och en spargris! Sen dom andra småsakerna gav jag till Kristofer direkt när jag kom tillbaka för dom var för ful för att ens prata om.

Första gången jag såg och träffa kristofer inte på samma dag. första gången jag såg honom skulle han skjutsa mig och robin till robins replokal, jag trodde då han var 28 år och hade ett förhållande med kvinnan i bilen som jag senare fick lära känna som kristofers mamma... jag sa inte ett ord till honom utan satt tyst i baksätet som den lilla flickan jag ibland kan vara, minns dock att jag blev såld på hans röd/svarta flanellskjorta. två dagar senare är det premiärhelg för nattklubben jag jobbar på, vi hade stängt och jag var helt jävla slut och svettig. stod då bakom baren och städa undan efter kvällens fart och fläkt när kristofer kommer fram till baren och skrattar åt mig, full som han var så undrade jag vad funken han höll på med? han tyckte det var kul att jag städade och ingen annan, samt att  jag inte rikitgt kunde bestämma mig för vart jag skulle ställa alla tomma flaskor - disken eller bänken? robin kommer strax efter och presenterar oss, får då också reda på att han är född 89 och är inte alls 28 år och tillsammans med sin mamma. jag gav upp baren och satt mig hos alla andra (samt kristofer) han tjata på massa och strax innan jag lyckats dömt ut honom får jag reda på att hans en av hans största idoler är "håkan hellström, kent är bra och satan vad mumford & sons kan lira" efter det fick han ett nytt ansikte, det där snygga ansiktet jag avgudar.

Allt där efter gick som på räls, 2 dagar senare fick jag hans nummer och vi har nog smsat non stop sen dess, även idag. Första gången vi skulle umgås på egen hand drog jag med han till vänersborg för att höra h.nesser prata om sin nya bok, kollade på en konstutställning, spelade biljard och bakade bullar - den perfekta första kvällen. och damer och herrar jag brukar säga att kristofer hade mig från första stund och det har jag nog aldrig kunna säga om någon annan. hur orealistiskt och löjligt det än låter så är det sant, jag är helt såld på min pojkvän.

Första filmen blev the adjustment bureau. första kramen fick jag när vi hyrde vår andra film någon dag efter. första kyssen fick han i matkön på coop. första gången jag insåg att han var något helt annat än jag fått erfarit innan var då han tog hand om mig när jag blev allt för full och han tröstade mig, sprang långt som bara den för att köpa fil/proviva och satt mig i en taxi hem till honom. första gången jag insåg att jag verkligen tyckte om honom var dagen efter då minnena från gårdagen började rulla in, jobbade den natten och trampade sedan hem till honom och sen dess har det bara varit en sak som rullat i mitt huvud: hjärter dam bara lev och sjung, sjung en psalm för hjärter kung. 

Vaknar, tränar, går till fröken Stelling, kaffepimpling, sönderklösta händer pga hennes sambo, kristofer, träning och nu sitter jag äntligen stilla. Dricker pepsi max och lyssnar på min egengjorda kentblandning med de allra finaste kärlekslåtarna för de är det humöret jag är på, låtar som: beskyddaren, chans, cowboys, din skugga, elite, ff, gravitation, hur fick jag dig att älska mig, järnspöken, kärleken väntar, musik non stop (absolut bästa kärleksvisan) noll, stanna hos mig, vi mot världen, vintervila osv för det finns ingen begränsning när vi börjar snacka kent.

Nu saknas bara lite te och en kristofer så vore detta avgjort. Men nu är jag så slut så jag skakar i kroppen, lite för mycket träning och kaffe idag känner jag - fy micaela. Men sprang milen idag och det känns gött.

(vill bara få omvärlden att reagera över hur underbar min mamma är, tack för att du blev min fina mor och ingen annan)

fredag: sover hela dagen efter att varit vaken hela torsdagen, natten och fredag fram till eftermiddagen pga resan hem till trollis. vaknar lagom tills det är tid till att gå till jobbet och där var det relativt lugnt så det passade utmärkt. Efter jobbet beger jag mig till MAX  tillsammans med fru larsson, håkansson och schulz oxh sedan hem till min fina man.

lördag: världens dragar-dag då jag ligger inne och kollar på how i met your mother hela dagen. Efter att petson och findus tränat och suttit klart inne på relaxen kommer även dom hem till kristofers gata i stan, kollar på fula klipp på youtube tills findus går hem och kvar har jag min petson, även kallad håkansson (ibland min fina pojkvän) vi åker ut till överby och handlar mat/godis och myser in det lite innan jag ska iväg och jobba. Efter jobbet sitter jag kvar en stund tillsammans med Robin och Lisa, snackar skit som bara den och trivs in mig. Väl hemma hos håkansson hittar jag den killen (2m) fullt påklädd i fosterställning i sängen med tv'n på och jag fylls av ett välmående jag inte kan förklara.

Trollhättans alla skönheter...

Johanna Eriksson:


Lisa Andersson:

Hemma igen, känns bra att säga det. SJ kan ta dig någonstans och här vevar jag ett förlåt till den lilla dam jag, med flit, gick in i Göteborg av ren frustration. Förlåt till den tjocka tjejen jag i hemlighet svor åt då hon mumsade ihjäl sig på onödiga kalorier och ännu ett förlåt till mitt agerande som en "treårig akademiker" hihi.

Men det fina med allt detta är att jag nu ligger i Håkanssons säng och lyssnar på Simon Norrsveden medans han sover så där läskigt sött som bara han kan. Hur kunde jag ha en sån fruktansvärd tur och hitta en kille som han?

Fika med Simon, goa lilla (stora) Simon. Bredaxlad och biceps skulle bli mina 2 ord om jag skulle beskriva honom.
Det var uppskattat att träffa honom över en kopp bryggkaffe i Ljusdals anda. Men imorgon slår vi till med espresso house då jag äntligen är hemma igen. Nu sitter jag hemma hos syster i Vallsta, dricker min 729 kopp kaffe idag och tar tåget mot Ljusalg 17:29 för häng med fina vänner sen inatt sticker jag tillbaka som sagt, kan knappt vänta.

Perspektiv är nyttigt, nyttigare än all träning och hälsokost i världen. Sen dag ett var jag öppen och positiv till Trollhättan som stad och som en ny hållplats i mitt liv, jag träffade snabbt bra människor och lärde känna staden som en invånare och inte som en turist. 2 veckor in fick jag panik och ville hem, där jag hade ett heltidsjobb som väntade på mig och boende till skillnad från mitt hyrda rum och extrajobb. Detta var väl egentligen inga känslor jag delade med mig utav men hade det inte varit för världens bästa Robin hade jag nog hissat vitflaggan och flyttat hem till Hälsingland. Tiden gick och jag träffade bara fler och fler människor, människor som på papper verkade för go för att vara sann. Till en början så var det Johanna, Lisa och Josefin som vann min förkärlek och dom såg till så att jag kände mig välkommen och uppskattad, tack som bara den säger jag nu. Sen kom Olivia som en frisk fläkt och bara rörde om i mitt toviga hår och henne har jag verkligen uppskattat då jag aldrig träffat en sån energisk och galen människa i mitt liv, 1947 bollar i luften och såg till att supa mig under bordet på jobbet med makalösa drinkar "Smaka på denna, den smakar som en kokosnöt" (förfinat ordval och fritt från svammel) Sen har det tillkommit underbara arbetskollegor under tidens gång, jag gillar dom också såklart för dom gör mitt jobb till en uppskattad undehållningsparad.

Veckor passerar och en tjej tjatar på mig om och om igen, kväll efter kväll på jobbet. Säger saker som: gå ni för jag stannar här och lyssnar på tjejen med dialekten. Ursöt tjej men vem fan är hon egentligen? Efter mycket om och men får jag ett namn på henne under halloweenfirandet på jobbet, Isabella Stelling. Min nya kaffepimplande trollhättavän.
Det finns så många anledningar varför jag sitter hemma nu i Ljusdal och tänker tillbaka på Trollhättan, alla mina nya vänner som skriver till mig och ber mig komma hem igen, min fina pojkvän som tillsammans med mig räknar ner timmar tills jag är hemma igen. Men det är perspektivet som gör det. Jag känner nu hur verkliga alla karaktärer är där nere, hur alla är mina vänner och trots att jag hamnat på kartan och går under namnet "den nya tjejen" så vet jag att jag faktiskt hör hemma där nu. Och en dag då det kommer ännu en ny tjej kanske jag får gå runt som Micaela och inte som en karaktär som skuggas, namnet fastnar bara på papper.

Men varför skriver jag allt detta? Ingen kommer att orka läsa allt det ändå, kanske min tappra storesyster av ren sympati? Säger bara det att det var på tiden att skriva ner allt som får mig att hoppa på mjuka moln. Anledningen till varför jag lyckas ha förälskat mig i en stad, i en man och i nyfunna människor på ynka 2 månader.

igår: kom till ljusdal lagom till 14:00 och överraskade både eveline, sanna, pappa och mamma mu och alla kollade på mig som om jag vore ett spöke förutom pappa som på någon höger på förhand lyckats lista ut att jag var hemma på besök. tillbringade hela eftermiddagen med sanna och daniel som både bjöd på mat och godis. kvällen bjöd på hembesök hos mamma mu sen hem till torsvägen 18 och mitt gamla flickrum.

idag: vaknade gött i min gamla säng, pappa var ledig idag så han bjöd på lunch på kina i gamla stan och det satt som pricken över i:et för mätt och belåten begav jag mig hem, tränade och vila. Snart kommer sanna på besök och kl 19:00 ska jag till mitt hedliga gamla gym tillsammans med bäst mamma mu (sofie hägg) och sedan häng med henne. Imorgon ska jag tillbaka till vallsta men innan det ska jag hinna klämma in lite hembesök, krama mormor och morfar bland annat. Sen efter vallsta ska jag äntligen få träffa denna människa, världens sötaste sofie thorsell: