-

Man skrattar med gråten i halsen
så är det att vara mellersta barnet 1990.

Knäna lämnar aldrig hakan
och axlarna sitter fast i öronen.

09:27

Berg
och dalbana.
Helt beroende av varandra.
Ingen dal utan berg...

Vem är du som säger till mig?
Att andas när du har luft till övers
och plocka dina höga moln
när du har några.

Du får inte mig.

16:23

Kämpar, sliter.
Vill lysa röda färger för att få dig lycklig.
Bara lysa klara färger
och inte svalna i jämförelse.
Inte hamna utanför bilden,
inte ramla av piedestalen du byggt.

Jag vill ge dig alla mina nyanser
& låta dig krampa min hand
när jag behöver det.
Jag vill lysa röda färger för att få dig lycklig.
Vill vara där med dig.



(you're gonna catch a cold from the ice inside of me)

14:08

Man äter upp sina ord
likt en man som smygäter mackor i köket.
Man får bada i sin självkänsla
likt emokidsen i sitt egna blod på kakelgolvet.

Släpp aldrig ner garden, se till att alltid ha den uppe.
Tappar du en centimeter så blir du skjuten.
Hemligheten är att hitta någon -
någon värd att blöda för.

"Jagad, smal och glansigt blek"

10:04

Vägen hit har varit rak - nyasfalterad, rykande het.
Spänner mig fast i förarsätet
och intar plats innan fartguppet.
Det som ska slå mig i bakhuvudet
tills jag tappar styrningen.

Men med dig är det europavägen 6 mot Oslo.
(fylld av fina minnen och långt ifrån det välkända)

14:26

Tillsammans undviker vi folk som stirrar blankt
med munnen öppen tills saliven tar över.
Vi teleporterar onda tankar till varandra
men ler när de ser mot oss.
Som om vi känner hur de ser in i oss
och skådar det blanka som bara en blank kan se.

Detta är från och med nu spegelvitt.

Mitt saliv sätter jag i halsen
som en chock när dörren slår igen.
Stirrar utan reaktion
och känner hur munnen torkar ihop - ge mig vatten.

06:08

Hur ska man blunda
när stadens alla ögon ser på en?
När vårat liv speglas i deras ögon, talar
"jag vet vad du har"

Jag vet också vad jag har
och jag har delen ni aldrig fick.
Jag har stunden på morgonen av känslor
som bara vill ha mer.
KÄNSLAN som inte vill gå hem
eller duscha av sig.


Men hur ska jag kunna blunda
när det enda du tvingar mig att göra
är att se?

14:59

Man ska kunna känna skillnaden
det ska vibrera längst ryggknoter och revben, håll andan inne.
Låt inte detta passera
då ska vi förbli bortglömd och inramad.
En ram av nostalgi ska hänga
så konstskådare kan få betalt för deras elände.

(men endast här kan jag andas fritt)
Där dåtid och nutid delas av tydliga axlar.

09:36

Jag handplockar mina tillfällen
de få gångerna jag låter mig underhållas.

"hihi, haha, mys"
likt den flicka du är ska jag kamma ditt hår.
Låta dig äta upp dina välvalda ord
som pryder dig till nackhöjd.
Sedan låta dig dra nytta över något jag bestigit
-det är min flagga på toppen du granskar.


Gå hem och lägg dig.

-

Rader tilldelar jag dig,
för jag vet att dom kommer läsas
arkiveras och uppskattas.
Både objektivt och delaktigt.

Men det finns inga ord för dig på det här jävla språket.

22:21

Har hört att kvinnan är en analyserande varelse.
Den som vänder på samma sten
bara för att försäkra sig om att den blivit förbrukad.
Men snälla se min sten nu, analysera kan jag inte.

Berg och dalbana, det är något jag lever upp till.
Mår illa av farten och gillar inte loopen.

12:32

Alltid har jag studerat lyrik,
läst mellan rader skrivna av jocke berg.
Lyssnat på sanningar
och skrattat åt andras påkostade ögonblicks sekund,
- hört att dom kallar det för lycka.

Alltid har jag studerat fel
likt en filosof som missat sitt livs föreläsning i moral.
Lyckat framkalla monokrom trots färgramar.

Men sen kom du, röd.

12:56

Tänka sig.
Kontrasten bleknar bort.
164 cm blir långa
& stegen säkrade samt raka.
Alla har sin sort.

Känner värmen i november.


-

Knappen är intryckt
nu väntar vi bara på mannen i grönt.
Vi väntar på att han ska ge sitt samtycke
så vi kan ta ett steg fram över gatan.

Bilarna får gult
men hos mig lyser det rött.
Börjar stampa otåligt.


10:01

Timmar är en vision
& sekunder är en väntan,
medans känslan -
ja känslan är ögonblicket.

Faller handlöst
men vill inte ta emot mig.
Riskerar att skrapas sönder.

Men faller för det enkla
som att springa flertal kilometer för min skull,
ta del av samma gamla hjulspår.

 


hjärter dam bara lev och sjung, sjung en psalm för hjärter kung


11:39

en färg hänför mig
och nu blir mitt liv uppfattat.
det observeras med hjälp utav markeringspennan,
färgen som förbryllar, skapar
och kysser mig varsamt mot huden -

KLARBLÅ. 



10:19

Inkiksläge
jag har aldrig känt mig så hemma.
Redan från första sekund
kära ögonblicksvän
-du hade mig på rätt avstånd.

Målade naglar
klädd i svart
inte ens det ger mig karaktär.
Du vann mig för länge sen.

10:54

Helt plötsligt lättar mina fötter
jag inser att jag flyger.
och jag ser mer rött än någonsin förr.

(röda stoppljus, röda höstlöv, röda hjärtan)

Kan inte stava, kan inte prata.
Jag kan bara se på hur jorden snurrar
och tar mig med sig.
Någon som du får mig att stanna.


18:19

Utan bläck syns du inte
utan fläckar så är du inte trovärdig.
Helst ska man vara vikt på mitten
& synlig med kaffefläckar
- då kan du bli aktuell.

Så samla dig själv i högar,
låt människor bläddra flitigt igenom din själ
tills du likt Doris Lessing samlar damm bland hyllorna.

13:26

Hur agerar du i ett hav av hjältar?
Att vara eftersmart skaver mer än ett par nyköpta skor.
Spetsig tå, blodiga hälar.

rest in peace.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0