Den 20'de april kommer min käraste till Norge för att träffa min finfina familj som kan vara de snällaste som finns? Kanske i alla fall, som ett exempel: jag går och bär på August lilla fjällräven väska och ler mot den och säger till Kjetil "En sån här väska har jag alltid velat ha" och så snabbt lägger han in kommentaren "Det fixar vi!" men ärofylld som jag är så tacka jag nej för jag gillar inte att bli tilldelad saker bara så där så vi bestämde oss för att jag ska önska mig den i present ist, det är ju en HELT ANNAN SAK om ni frågar mig. Även så ska ju dessa fina mammor och pappor gifta sig, egentligen nu i sommar men det blir flyttat till midsommar nästa år så nu går Cecilie runt och planerar som vilken brud som helst och säger att jag måste vara med på bröllopet även om jag har bestämt mig för att lämna familjen innan, jag ska vara med! Och såna kommentarer gör så att det känns som om jag har varit här i evigheter, på ett bra sätt. Psykologer och historia/filosofieföreläsare är tydligen folk för mig.

Men hur som helst, Simon (som fyller år idag, grattis hjärtat) kommer den 20/4 och stannar i 6 hela dagar så ni kan ju gissa vem som spinner som en katt här i sin säng om 15 dagar, JO jag.