Sorry med det går fetbort, ska du snusa får du fan borsta tänderna och tugga tuggummi efteråt för det smakar förjävla illa att pussas med en snusare, men värre är...


Det ger dig gula tänder, äcklig andedräkt, illaluktande händer och du smakar pyton i munnen. Den dagen någon kommit på en BRA fördel med att röka kan jag ha överseende men fram tills dess går det fetbort. Är det inte bättre att smaka nytuggat tuggummi då?


Finns väl inget jobbigare att sitta med en människa som bara pratar om sig själv hela tiden, helt och hållet brist på empati - jorden kretsar inte bara runt dig. När man får börja med en mening som kanske: Jag gillar att måla, och så hoppar den andra personen in och säger JAG MED och så pratar den bara om sig själv igen, ingen respons eller visat intresse på att man är 2 med att föra en dialog.


Visst är det fint med killar som vet vad dom vill och besitter en viss grad av självsäkerhet, men att behöva umgås med någon som faktiskt tycker att dom är snyggast och bäst i världen leder fan till utmattningsdepression. "Jag kan få dig när jag vill" haha jo visst?


Killar som aldrig kan säga vad dom egentligen tycker och känner, man blir tvungen att tyda in i varje ordval, kommatecken och fråga. PALLA, ORKA.. NEJ! Uppfriskande med människor som kan säga vad dom vill och vad som gäller. Mer makt till den uppriktige.


Att dricka alkohol varje chans man får är fortfarande lika Oattraktivt som när man var 14 år och satt nere i någons källare och smygkrökte. Alkohol ska drickas med måtta annars blir du fattig som en kyrkråtta.


FINNS DET NÅ VÄRRE? Det toppar allt, tar hellre en snustuggande smått berusad man före en svartsjuk grabb. Sjukt irriterande med killar som ska begränsa någon och ska gå runt och vara svartsjuk. Men svartsjuka till en viss nivå kan vara charmigt också på det viset att man vet att någon verkligen tycker om mig. Men läsa mejl, sms och ringa var tredje minut går helt bort.


Jag menar inte att man måste vara smartast i världen, men alla har väl sin typ? Alltid varit smått dragen till den kulturella och verbala typen, en sån man kan ha en allmän diskussion med eller faktiskt vågar visa upp för familjen. Inte den som alltid kontrar med "vad/vem är det?" Nej att leta lite om allt är verkligen ett plus i kanten. Som sagt alla har ju sin typ?


Haha vilken seriös punkt, men viktig. Glass och jag går hand i hand och det måste accepteras.


Har aldrig varit ett stort fan av de där paren som alltid måste umgås med varandra, ringer man den ena så får man den andra på köpet. Man ska kunna vara ifrån varandra utan problem också kunna göra planer uatn att säga "ska bara prata med ..... först" Hihi, nej det går inte hem. Visst är det kul att alla kan leka tillsammans men till en viss gräns, man ska kunna bevara sitt privatliv och ha sina vänner kvar utan all drama som uppstår. Som vän ska man inte behöva säga "du umgås bara med honom/henne hela tiden" Fint att vara kär men wtf, andas lite ni också!