IDAG
Kaffedate med frugan
Födelsedagsfirande Josefin, fina josefin - kärt återseende!
Lussebullsbak med frugan (ohja) och kristofer.

Man äter upp sina ord
likt en man som smygäter mackor i köket.
Man får bada i sin självkänsla
likt emokidsen i sitt egna blod på kakelgolvet.

Vägen hit har varit rak - nyasfalterad, rykande het.
Spänner mig fast i förarsätet
och intar plats innan fartguppet.
Det som ska slå mig i bakhuvudet

igår: ligger och nyduschad och naken-myser i sängen då hantverkaren trampar in i lägenheten, tur nog så får han ett sos-samtal och sticker lika fort igen och hinner inte märka av min närvaro. Drar på mig kläder och springer iväg minst lika fort som honom och detta leder mig till meza där johanna jobbar, satt hos henne i timmar och kl 15 drog vi ut till Överby tillsammans med robin och kristofer. Kvällen bjöd på bio (breaking dawn) och sedan av ren vilja blev det miljen på gymmet efter 2 timmar av stillasittande på bio med överbygänget + josef. 

Denna dag börjar minst lika bra då jag på någon höger lyckas snurra fast mig i täcket när jag ska resa mig upp ur sängen och detta leder till att vänster knä flyger ner med all min vikt i golvet och det känns inte riktigt bra nu.

(fina människa)

mörkret är så tungt och alla männskor är som is
men hon tyngdes inte ner, hon sa -
"vad spelar det för roll? här ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll"

...härifrån

Bokstavligt talat -

Tillsammans undviker vi folk som stirrar blankt
med munnen öppen tills saliven tar över.
Vi teleporterar onda tankar till varandra
men ler när de ser mot oss.
Som om vi känner hur de ser in i oss
och skådar det blanka som bara en blank kan se.

Detta är från och med nu spegelvitt.

Vilken mysig pojkvän jag har, säkert astråkigt för er att läsa om min fina pojkisvän men vet ni vad? DET SKITER JAG I, DETTA ÄR MIN BLOGG OCH JAG SKRIVAR VAD JAG VILL HÄR :D men jag kanske ska börja märka mina kristofer-inlägg med en stjärna så ni vet om det är värt att läsa eller inte? hmm...

Igår gick vi upp för trapporna för att gå till "smultronstället" och där drack vi varm choklad och käka goda bullar som Olivia hade gett oss. Snackade om precis allt som man ska snacka om, kollade in hans profil i smyg och tänkte: herreud vad jag tycker om honom! för det gör jag, lalalala. Sen gick vi på promenad runt spikön och sedan hem, tjuvstartade med mysteriet på greveholm och somnade rätt fint.


Nu poppar jag kent - saker man ser, han ger mig gåshud och jag älskar joakim berg för när han sjunger känner jag hur han tillför blod till mitt hjärta, likt en elektrisk chock genom hela min jävla 164cm-kropp!

Vilken go kväll jag hade igår! Olivia hämtade mig vid 18:30 så åkte vi ut till vänersborg för att komma till hennes pappas café där hon och jag skulle baka marsipangodis. Lite jobbigt var det då hela byggnaden var fylld av goda kakor, tårtor och litervis med asgott godis. Och eftersom Olivia är den ängel som hon är såg hon till att jag fick med mig en påse hem med bröd och bullar, stod där och gapa och visste inte riktigt hur jag skulle reagera över hur snäll hon alltid går runt och är, jobbigt (på ett väldigt bra vis) Men tillbaka till marsipanen, satan vad det var svårt att få till det lika fint som hennes vana händer. Fick i alla fall till en snögubbe som åker längdskidor och en spargris! Sen dom andra småsakerna gav jag till Kristofer direkt när jag kom tillbaka för dom var för ful för att ens prata om.

Hur ska man blunda
när stadens alla ögon ser på en?
När vårat liv speglas i deras ögon, talar
"jag vet vad du har"

Jag vet också vad jag har
och jag har delen ni aldrig fick.
Jag har stunden på morgonen av känslor
som bara vill ha mer.
KÄNSLAN som inte vill gå hem
eller duscha av sig.


Men hur ska jag kunna blunda
när det enda du tvingar mig att göra
är att se?

Man ska kunna känna skillnaden

Första gången jag såg och träffa kristofer inte på samma dag. första gången jag såg honom skulle han skjutsa mig och robin till robins replokal, jag trodde då han var 28 år och hade ett förhållande med kvinnan i bilen som jag senare fick lära känna som kristofers mamma... jag sa inte ett ord till honom utan satt tyst i baksätet som den lilla flickan jag ibland kan vara, minns dock att jag blev såld på hans röd/svarta flanellskjorta. två dagar senare är det premiärhelg för nattklubben jag jobbar på, vi hade stängt och jag var helt jävla slut och svettig. stod då bakom baren och städa undan efter kvällens fart och fläkt när kristofer kommer fram till baren och skrattar åt mig, full som han var så undrade jag vad funken han höll på med? han tyckte det var kul att jag städade och ingen annan, samt att  jag inte rikitgt kunde bestämma mig för vart jag skulle ställa alla tomma flaskor - disken eller bänken? robin kommer strax efter och presenterar oss, får då också reda på att han är född 89 och är inte alls 28 år och tillsammans med sin mamma. jag gav upp baren och satt mig hos alla andra (samt kristofer) han tjata på massa och strax innan jag lyckats dömt ut honom får jag reda på att hans en av hans största idoler är "håkan hellström, kent är bra och satan vad mumford & sons kan lira" efter det fick han ett nytt ansikte, det där snygga ansiktet jag avgudar.

Allt där efter gick som på räls, 2 dagar senare fick jag hans nummer och vi har nog smsat non stop sen dess, även idag. Första gången vi skulle umgås på egen hand drog jag med han till vänersborg för att höra h.nesser prata om sin nya bok, kollade på en konstutställning, spelade biljard och bakade bullar - den perfekta första kvällen. och damer och herrar jag brukar säga att kristofer hade mig från första stund och det har jag nog aldrig kunna säga om någon annan. hur orealistiskt och löjligt det än låter så är det sant, jag är helt såld på min pojkvän.

Första filmen blev the adjustment bureau. första kramen fick jag när vi hyrde vår andra film någon dag efter. första kyssen fick han i matkön på coop. första gången jag insåg att han var något helt annat än jag fått erfarit innan var då han tog hand om mig när jag blev allt för full och han tröstade mig, sprang långt som bara den för att köpa fil/proviva och satt mig i en taxi hem till honom. första gången jag insåg att jag verkligen tyckte om honom var dagen efter då minnena från gårdagen började rulla in, jobbade den natten och trampade sedan hem till honom och sen dess har det bara varit en sak som rullat i mitt huvud: hjärter dam bara lev och sjung, sjung en psalm för hjärter kung. 

Vaknar, tränar, går till fröken Stelling, kaffepimpling, sönderklösta händer pga hennes sambo, kristofer, träning och nu sitter jag äntligen stilla. Dricker pepsi max och lyssnar på min egengjorda kentblandning med de allra finaste kärlekslåtarna för de är det humöret jag är på, låtar som: beskyddaren, chans, cowboys, din skugga, elite, ff, gravitation, hur fick jag dig att älska mig, järnspöken, kärleken väntar, musik non stop (absolut bästa kärleksvisan) noll, stanna hos mig, vi mot världen, vintervila osv för det finns ingen begränsning när vi börjar snacka kent.

Nu saknas bara lite te och en kristofer så vore detta avgjort. Men nu är jag så slut så jag skakar i kroppen, lite för mycket träning och kaffe idag känner jag - fy micaela. Men sprang milen idag och det känns gött.

(vill bara få omvärlden att reagera över hur underbar min mamma är, tack för att du blev min fina mor och ingen annan)

Jag handplockar mina tillfällen

fredag: sover hela dagen efter att varit vaken hela torsdagen, natten och fredag fram till eftermiddagen pga resan hem till trollis. vaknar lagom tills det är tid till att gå till jobbet och där var det relativt lugnt så det passade utmärkt. Efter jobbet beger jag mig till MAX  tillsammans med fru larsson, håkansson och schulz oxh sedan hem till min fina man.

lördag: världens dragar-dag då jag ligger inne och kollar på how i met your mother hela dagen. Efter att petson och findus tränat och suttit klart inne på relaxen kommer även dom hem till kristofers gata i stan, kollar på fula klipp på youtube tills findus går hem och kvar har jag min petson, även kallad håkansson (ibland min fina pojkvän) vi åker ut till överby och handlar mat/godis och myser in det lite innan jag ska iväg och jobba. Efter jobbet sitter jag kvar en stund tillsammans med Robin och Lisa, snackar skit som bara den och trivs in mig. Väl hemma hos håkansson hittar jag den killen (2m) fullt påklädd i fosterställning i sängen med tv'n på och jag fylls av ett välmående jag inte kan förklara.

Ljusdal
17/11 2011

Trollhättans alla skönheter...

Johanna Eriksson:


Lisa Andersson:

Hemma igen, känns bra att säga det. SJ kan ta dig någonstans och här vevar jag ett förlåt till den lilla dam jag, med flit, gick in i Göteborg av ren frustration. Förlåt till den tjocka tjejen jag i hemlighet svor åt då hon mumsade ihjäl sig på onödiga kalorier och ännu ett förlåt till mitt agerande som en "treårig akademiker" hihi.

Men det fina med allt detta är att jag nu ligger i Håkanssons säng och lyssnar på Simon Norrsveden medans han sover så där läskigt sött som bara han kan. Hur kunde jag ha en sån fruktansvärd tur och hitta en kille som han?

Fika med Simon, goa lilla (stora) Simon. Bredaxlad och biceps skulle bli mina 2 ord om jag skulle beskriva honom.
Det var uppskattat att träffa honom över en kopp bryggkaffe i Ljusdals anda. Men imorgon slår vi till med espresso house då jag äntligen är hemma igen. Nu sitter jag hemma hos syster i Vallsta, dricker min 729 kopp kaffe idag och tar tåget mot Ljusalg 17:29 för häng med fina vänner sen inatt sticker jag tillbaka som sagt, kan knappt vänta.

Perspektiv är nyttigt, nyttigare än all träning och hälsokost i världen. Sen dag ett var jag öppen och positiv till Trollhättan som stad och som en ny hållplats i mitt liv, jag träffade snabbt bra människor och lärde känna staden som en invånare och inte som en turist. 2 veckor in fick jag panik och ville hem, där jag hade ett heltidsjobb som väntade på mig och boende till skillnad från mitt hyrda rum och extrajobb. Detta var väl egentligen inga känslor jag delade med mig utav men hade det inte varit för världens bästa Robin hade jag nog hissat vitflaggan och flyttat hem till Hälsingland. Tiden gick och jag träffade bara fler och fler människor, människor som på papper verkade för go för att vara sann. Till en början så var det Johanna, Lisa och Josefin som vann min förkärlek och dom såg till så att jag kände mig välkommen och uppskattad, tack som bara den säger jag nu. Sen kom Olivia som en frisk fläkt och bara rörde om i mitt toviga hår och henne har jag verkligen uppskattat då jag aldrig träffat en sån energisk och galen människa i mitt liv, 1947 bollar i luften och såg till att supa mig under bordet på jobbet med makalösa drinkar "Smaka på denna, den smakar som en kokosnöt" (förfinat ordval och fritt från svammel) Sen har det tillkommit underbara arbetskollegor under tidens gång, jag gillar dom också såklart för dom gör mitt jobb till en uppskattad undehållningsparad.

Veckor passerar och en tjej tjatar på mig om och om igen, kväll efter kväll på jobbet. Säger saker som: gå ni för jag stannar här och lyssnar på tjejen med dialekten. Ursöt tjej men vem fan är hon egentligen? Efter mycket om och men får jag ett namn på henne under halloweenfirandet på jobbet, Isabella Stelling. Min nya kaffepimplande trollhättavän.
Det finns så många anledningar varför jag sitter hemma nu i Ljusdal och tänker tillbaka på Trollhättan, alla mina nya vänner som skriver till mig och ber mig komma hem igen, min fina pojkvän som tillsammans med mig räknar ner timmar tills jag är hemma igen. Men det är perspektivet som gör det. Jag känner nu hur verkliga alla karaktärer är där nere, hur alla är mina vänner och trots att jag hamnat på kartan och går under namnet "den nya tjejen" så vet jag att jag faktiskt hör hemma där nu. Och en dag då det kommer ännu en ny tjej kanske jag får gå runt som Micaela och inte som en karaktär som skuggas, namnet fastnar bara på papper.

Men varför skriver jag allt detta? Ingen kommer att orka läsa allt det ändå, kanske min tappra storesyster av ren sympati? Säger bara det att det var på tiden att skriva ner allt som får mig att hoppa på mjuka moln. Anledningen till varför jag lyckas ha förälskat mig i en stad, i en man och i nyfunna människor på ynka 2 månader.

igår: kom till ljusdal lagom till 14:00 och överraskade både eveline, sanna, pappa och mamma mu och alla kollade på mig som om jag vore ett spöke förutom pappa som på någon höger på förhand lyckats lista ut att jag var hemma på besök. tillbringade hela eftermiddagen med sanna och daniel som både bjöd på mat och godis. kvällen bjöd på hembesök hos mamma mu sen hem till torsvägen 18 och mitt gamla flickrum.

idag: vaknade gött i min gamla säng, pappa var ledig idag så han bjöd på lunch på kina i gamla stan och det satt som pricken över i:et för mätt och belåten begav jag mig hem, tränade och vila. Snart kommer sanna på besök och kl 19:00 ska jag till mitt hedliga gamla gym tillsammans med bäst mamma mu (sofie hägg) och sedan häng med henne. Imorgon ska jag tillbaka till vallsta men innan det ska jag hinna klämma in lite hembesök, krama mormor och morfar bland annat. Sen efter vallsta ska jag äntligen få träffa denna människa, världens sötaste sofie thorsell:

moster micaela och systerdotter Vilja
måndagen 14/11 - 11 (moster älskar dig)

 (denna kommentar fick jag igår, anonym. ska det uppfattas som en komplimang?)

(om jag en dag gifter mig så ska det vara med en man likt bear grylls, en av få som imponerar på mig)

Har hört att kvinnan är en analyserande varelse.
Den som vänder på samma sten
bara för att försäkra sig om att den blivit förbrukad.
Men snälla se min sten nu, analysera kan jag inte.

Berg och dalbana, det är något jag lever upp till.
Mår illa av farten och gillar inte loopen.

jag har planerat in något styggt.

Alltid har jag studerat lyrik,
läst mellan rader skrivna av jocke berg.
Lyssnat på sanningar
och skrattat åt andras påkostade ögonblicks sekund,
- hört att dom kallar det för lycka.

Alltid har jag studerat fel
likt en filosof som missat sitt livs föreläsning i moral.
Lyckat framkalla monokrom trots färgramar.

Men sen kom du, röd.

Ätit glass mest hela dagen för jag är en av dom som tror att glass kan skapa underverk, plus att jag är lite småsjuk och irriterad så hur skulle det inte kunna hjälpa? Men nu är det slut med glassätandet då jag låtit den vilat lite inne i kristofers frys till nästa gång jag är i behov. Istället ska jag snart möta Olivia på espresso house och tjöta lite sen träna, efter det ska jag mysa in det med en nerkyld håkansson med hjälp av hyrfilm, te och tända ljus.

white russian, rapé, 2 meter kärlek, håkan hellström, flanell, murare, omtänksam, lakritsklubbor,

Sitter hemma hos Håkansson, första natten i hans lägenhet. Vaken tidigt idag för idag ska vi till stockholm och köra "svenne banan" stilen och åka ålandsfärja tillsammans med min fina familj, kommer sitta fint efter 2 månader. Ullared igår var en upplevelse, mådde piss och frös så jag vet inte vad som var värst - det eller tanterna och farbröderna som puttades i gångarna? Men nu har jag i alla fall varit där! Sitter och tjuvar på MAX's wifi nu eftersom Kristofer så praktiskt har dom alldeles intill så nu har han gratis internet till en början i alla fall. Borde sluta nu och börja rulla mot Lidköping för att sedan ta den mördarlånga bussresan till huvudstaden, ack så värt! Kameran åker med så puss på're.

woho, just duschat och klätt på mig. Gårdagens jobbpass var ett skämt då lokalen i stort sett var tom. Började 23 och fick gå hem 01 men klagar inte ett dugg då jag mådde illa som ett svin igår. Det kom efter träningen, smack och jag var död. Men nu är det bättre och tänkte se till så jag får kaffe i systemet nu och sen kära människor.... åker jag till Ullared för första gången i mitt liv! Kännes väl la gött som trollhättebon i mig skulle säga.

tränar, målar och sover - mitt nya liv startar här? men vad gött jag hade det igår då jag inte alls sov något den natten, somnade 5:30 tror jag (mycket att tänka på) vilket resulterade i att jag sov mest hela dagen och missade träningstillfället, målade hela kvällen tillsammans med kristofer och simon ist. vi har dragit 3 lager i köket och 1 i sovrummet så vårat slit börjar löna sig. idag ska jag i alla fall hinna med träningen, sen dennis prylbord och sedan jobb! och snart är det äntligen söndag och jag får träffa en fin del av min familj igen, er tycker jag ju om.

Säger bara en sak: Kristofer Håkansson & Simon Bylund, vilka goa grabbar.

...och moster saknar er ♥

utan tvekan är robin en utav mina allra bästa vänner, dig älskar jag tills jag tänker dö.

ONSDAG
kärt återseende med mannen som tidigare kom på tal
kaffe på Meza
varm choklad på Espresso House
målat håkansson's kök
träning (gånger två)

Min telefon gav upp igår, har en annan men av någon dum anledning så samspelar inget annat heller så jag har inga telefonnummer kvar. Skicka ett sms med namn så jag har koll på er igen ;*

Igår var det första träningspasset på mitt nya gym, hade bokat in en träningsrådgivning med en personlig tränare också. När jag kommer på plats visar det sig att han är vrålsnygg och jag oförberedd inför ett hårt träningspass, inte bara hårt med pinsamt också. Svett och suck, anfådd och jäklig medans han står bredvid och kollar hållning, lägger handen på svanken och är snygg. Han körde sönder mig under 1 timmes tid, gav mig ett program sen fortsatte jag träna fritt, men han hann lägga märke till hur ofattbart stel jag är så nu har jag en hemläxa: STRETCHA!
Efter dusch och bastu gick jag till Meza och hängde med josefin hela em, shoppa té och andra ting. Klockan 17 var tiden inne för att styra klackarna upp till strömslund och håkansson, hjälpte han att förbereda inför sin flytt och fick äran att för första gången se han go loco... haha! Fick även träffa pappa håkansson med respektive, 2 småsyskon, en farbror och en farmor så det blev mycket att göra igår. (somnade rätt fint ska ni veta)

Idag är jag mest öm i kroppen, magen värker och det känns gött. Träna igen senare och även fortsätta vara en hjälpande hand gentemot en fin liten knäppis på 2 meter. Annars då, det är väl snart söndag också va?