Morgonen börjar kaffefattigt och följdes upp av en väldigt lång promenad, visade sig att jag hamnade hemma hos världens bästa Robin och blev bjuden på kafferep. Varför Robin är så äckligt bra är för att när jag är med honom så får jag vara jag, 100% bara jag. Inget jag gör är för konstigt för honom, mina konstiga vanor accepteras ist för att frågesättas. Han är alltid glad, alltid snäll och skämmer bort mig på ett skadat vis. Han matar mig med kaffe och läsk och låter bli att påminna mig hur dåligt det är. Han är en sån där bra vän som skickar roliga natt-sms och alltid ser till att jag kommer hem hel och bevaren när jag krossat Kronan's farliga vägar. Han har tålamod med mig och kan sitta i flera timmar på Espresso House bara för att han vet att jag gillar det, han föreslår biblioteket och tack vare honom har jag fått träffat Trollhättans finaste människor. JAG VRÅL-ÄLSKAR ROBIN SCHULZ! och jag vill att han ska vara min vän minst i 34 dagar till, helst lite längre också.