Jag beundrar dig kritiklöst på sätt som är olagliga
men din skepnad får mina ben att skaka likt asplöv.
Jag måste hålla andan.

"Verbalt missfoster" existerar för din skull,
det blev mitt sätt att experimentera till stor beundran.

En kväll har jag dig sittandes mittemot
och jag får uppbjuda alla krafter för att skilja nutid från dåtid.
Skilja dig från den nya som inte får ta del av de löv
som blåste av i tidiga september.

Man vill alltid ha det man inte kan få.