Det går ju som på räls nu? Eller så inte. Fyfan. Allt kan vara skinande bra och helt plötsligt vänder man på steken och märker att den är långt ifrån färdigstekt. En överraskning i ekonomin gjorde mig dödsfattig nu fram tills lönen kommer, fackligt ingripande på arbetsplatsen gör mig praktiskt taget arbetslös denna månad (förhoppningsvis bara denna månad) och jag är långt gången och förlorad i mitt beroende av aspartam. Saknar min familj.

Det är alltså så här det känns?