Det är svårt att anstränga sig
nu när det är en sån ansträngd situation.
Inget faller sig naturligt
och det är något jag hatar hos dig.

Jag hatar din tysta stämma när jag är lyrisk,
din passiva inställning till mina framsteg.
Mörkret du drar över mig.
Det vore omöjligt att göra något annat.

Alla känsloladdade toner finns för dig,
alla översvämningar orsakade av tårar.
Jordbävningar reder ut hur min godhet
krockat med din egoism.

Och om jag hade lite kärlek över
så går den inte till dig.