Faller tillbaka
som handen i handsken,
jag passar dig.

Känns overkligt att läsa om det,
rader jag en gång skrev.
Känns långt borta och ändå förlorat.

Som om jag skådar mig själv från avstånd.
Liksom från andra sidan gatan.
Gör tydliga gester, hoppar och vevar.

Ser jag mig inte?

Det är kört för mig, hon gör sen grej
och jag kan inte göra annat än att älska det. 

 

Hemligheter som tvingar mig byta tilltalsnamn.
Mitt naturbehov av tidsfördriv som får mig att byta städer.
Inte precis någon ängel.

Utled på människorna här, konstifik.
Säregna, specifika.
Alla vill vara särpräglad, men bär på samma historia.
Ingen vill vara svår, använder samma synonymer.

Här rimmar hjärta på smärta allra bäst.

Känner mig förlamad, muskel-lös.
Har varken tid eller möjlighet att styra min egna vilja.
Allt sker endast med hjälp utav automatisk funktionssätt.
Viljan är som sagt förlorad.

Som jag i allt detta.

Glömmer vad jag sagt, vem jag drog linan för.
Linan pyntad av livets alla lögner

och jag känner ingenting utan mitt manus.

Tar del utav förnedringen
och skriver en extra rad utan svar.

Låter dig vilseledas,
nämner endast ordet herravälde och du är förlorad.
Du har dina sätt och jag har mina, vi överlever inte annars.

Skiten upp till halshöjd.

Skriver ännu en rad, fortfarande utan svar.

av sju dagar:
jag är din i 3 dagar
deras sex
och av alla är jag helst med dig.

Fick vrida mig kraftigt i sängen,
smärtan var olidlig
och närmare hjärtattack kan jag inte komma.

Skriver regelböcker
och undervisar i etik och moral.
Men ändå frågar du...

"Många ser blått som den universellt bästa färgen
eftersom den har flest positiva associationer och fåtaligast negativa associationer i olika kulturer.
Blått ses som tillförlitlig, pålitlig och hängiven och är reformavvisande och högt ansett.
Det associeras ofta med djup och stabilitet och symboliserar tillit, lojalitet, visdom, förtroende,
intelligens, tro, sanning och himmel..."

Det får bli svaret på din fråga.

Lånar grannens gamla stege

i vetskap av att den är miserabelt behandlad, ej värd att lita på.
Men det är inte jag heller.

Vill tala högt
men är rädd att snubbla på orden.
Skjuter på avstånd men träffar rena mål.
Misstänkt för drop.

< mord.
Den gapar mot det större.

Jag kan inte påstå att jag känner mig rofylld,

mer som en 49:a, en förlorare.

Lyssnar på välskrivna rader av en man som ger perspektiv.
Hade kunna se mig brinna,
flyga höjder från kopparklint, högre tankar.

Räknar chanserna jag haft till att dra mig ur.
Ser ner på mina blodiga händer
- kan inte torka av dom.

Fortsätter lyssna
på texter skrivna av någon mycket värre.