En hora likt mig själv,

Som en diabetiker som smakar på socker.
Som att låta en blind få se på dagsljus.

Så känns det att födas på nytt
för ännu har jag inte vridit mig i graven.
Och detta var vad du gav mig,
- socker i mitt kaffe en vårlig morgon.

Det ska jag aldrig lägga åt sidan.
För det är nog så här det känns att få vara sin egna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0