Lady.
Ska ge en utförlig förklaring till varför jag äcklas av hennes röda läppar:
Det finns inget som växer där du går
för där du går har jag redan grott och skördats.
Dina danssteg är uråldriga och din klänning är skev,
ingen syn för det jag skapat.
Du är ingenting.
Som att färglägga barnets målarbok,
lika enkelt är det för mig att spilla ut dig,
lika enkelt som möjligt.
Men varför skulle jag göra mig den tjänsten
då jag kan njuta av att se henne försöka.
Tanken på henne framför spegeln
målar sina läppar röda,
drar på sin skeva klänning i oversize
och hoppas på att "idag, kanske idag".
Fan ta apan som tror hon ska blomstra i mina rabatter.
Kommentarer
Trackback
