Med en påse hängandes på dörren,
Men nu när jag tänker efter,
känner efter
så inser jag att ingen älskar mig likt du
och jag önskar att du skulle få plåstra om mig.
Men nu är jag hel.
Förblöder gör jag inte längre.
Med andnöd tar man beslutet att förgöra,
delar inte andningen jämnt mellan lungorna.
Men vem bryr sig?
Kommentarer
Trackback
