<3
Paralyserad utav sommarregn,
högre än den piedestal jag krossat
och vardagen har aldrig varit så lockande.
Tack vare kärleken.
Textat i synnerhet för eran skull
för att släcka törsten utav era vetgiriga sinnen.
För det jag har går längre inte att dikta.
Tack vare kärleken.
Knäckte piedestalen av vad allt varit,
vad jag trott -
men du har levt livet och du låter mig leva det.
Kommentarer
Trackback
