allt, blev inget
Jag minns den dagen,
det var mörka kvällar i februari.
Jag sprang hem den kvällen
endast i brinnande fart för att möta förnedringen.
För gråtandes lämnade du mig i bunkern,
mörka februari 2013.
Idag förstår jag inte, kan inte se gestalten av mig själv.
Hur kunde jag krypa mina knän så blodig
för den ständiga besvikelsen?
Kommentarer
Trackback
