Kapitel 2
"Snälla du, du måste andas!" vrålades det bakom honom. Han tittar upp från sitt passagerarsäte där han krupit ihop efter krocken, ser den livlösa kvinnan på vägkanten vars kropp bildat den mest otänkbara formationen. Det fick honom att börja tänka på Barbapappan och hur han hade kunnat ge allt bara för att få bli barn på nytt.
Kapitel 1
Kvinnan ser på mig. Hon skådar mig på det där patetiska sättet en främling som försöker vinna tillförletelse gör. Hon tar fram sitt anteckningsblock och penna, ser på mig igen och frågar "Hatar du henne?" Jag svarar tyst att jag aldrig hatat någon så mycket i hela mitt liv. Det bränner till inom mig, jag skäms över känslan. Jag som en gång i tiden hade älskat henne...
19-26
Micaela, stavades Mikaela, 19 år.
Hjärnspöken som konstaterades,
likt ren schizofreni.
Fick en framåtdriven gestalt
att presentera en sämre version -
av sig själv.
En avmagrad bakåtsträvare.
Idag packar jag min väska
fylld med triumferade objekt som för ett otränat öga kan ses som minimala framsteg.
Men 7 år är en lång period
och baddräkten i den packade väskan
är ett tydligt tecken
på ett personligt segrande.
heja(?) Sverige
Man säger att man älskar vitt
men i själva verket ser man bara svart.
För det är antingen det ena
eller det andra -
aldrig något där emellan.
Tragedin smörjer vår kropp
som ständigt måste återfuktas.
För det är i den miljön vi lever i -
som skapar flagor på huden.
Svensk väderleksrapport.
you, IT's you.
Du är bokstödet i mina hyllor,
stigar bland mina barndomsminnen,
fotografier -
på mina framtida familjehögtider.
Du är allt det där
som genererar liv i världen.
Men det bästa utav allt, du är min.
