♥ misse, satan. miss you, misses jisses (jeg vil alltid savne Norge)

(och du blir min)

Jo jag gick mellan 10:30 till 19:00 för att säkra min framtid här, får väl se om det ger några resultat eller inte. Kl 19 kom Robin ner till stan tillsammans med Anton och Ulrika och vi gick på bio, den där nya dumma apfilmen... Men Robin ville se den och Robin fyllde år så det var väl bara att gilla läget. 23:00 var det promenadsträckan hem tillbaka till "krimigården" som gällde och den inleddes med bök då jag blev stoppad på torget av ett flertal invandrare som ville veta vart man kunde köpa cigg, jag visste ju att statoil var öppet men då måste jag skicka dom åt samma håll jag skulle gå. Var helt hundra på att dom inte skulle nöja sig med mitt ovetande svar och att de skulle hänga efter men jag klara mig, men var rätt skeptisk hela vägen hem efter det. Tur att jag hade Daniel i örat, annars hade jag nog börja springa hem.

Nu sitter jag i lägenheten och funderar över varför mannen här vill servera mig hela tiden, jag får inte ens göra mitt egna kaffe och nu kom han med chips "just in case" och nu vill han ge mig godis för tydligen tycker han att jag skulle väga minst 10kg mer och nu har han det där snacket pappa skulle ge mig, så är jag verkligen 65 mil hemifrån?

Något som alltid har räddat mig är synen av din gudsliknande ställning på läkerol arena mars 2008.
Då du under låten 747 ställer dig vänd mot oss och sjunger "ni håller oss vid liv"
och jag stod och trängdes i ett hav bland galna människor och insåg hur jävla bra ni egentligen är.

FAN VAD JAG HJÄRTAR DIG, joakim berg.

Så, då var den dagen över och äntligen en ny dag. Taga inte miste för visst är det fint att fylla år så länge man slipper presenterna och all beaktande (tsssh..) Men jag tror jag klara mig ganska galant ändå, fick inte så många klagomål och folket gilla fikat. Men nu sitter jag hemma i Ämbarbo med handduken i håret och nysprungen och massa kaffe i kroppen så detta ser ut att bli en bra dag vilket gör det ganska förunderligt att tänka att IMORGON FLYTTAR JAG.... igen.
Men denna gång så kommer det bli mer än awesome får vi hoppas!

(Jag och Simon bakar smörgåstårta, första gången någonsin för oss båda men jag tror den blev god)




all done:

Just hemkommen från en fin och solig heldag i Hudiksvall tillsammans med Daniel. En snabb titt på marknaden, skateparken och samt en glass på donken gjorde min dag och nu är jag stadigt tillbaka hemma i ämbarbo, hungrig men saknar inspiration till att laga mat. Men nu ska jag ro ihop något, somna till och sedan iväg på tok igen.

Nyfödda år pryder nackkragen på din slitna skjorta.
Det krävs ingen överdängare för att kalkylera sidorna i vår bok,
den finns där – blottad och pryd med veckade boksblad
men det känns fantastiskt att få bli styrd åt ett annat håll.

Räknade dagar,
en obehaglig distans och en konstig känsla, någonstans.

Som ett starkt utanpåverk, skapad för att klandra.
”Så länge en människa tiger så samtycker hon”

Felet är ditt -
Världens, ljudlöshetens, grämelsens och bitterhetens.

Alltså det här med att sova, jag tror jag blev lite förfärad när jag fick höra att man sover 27 år av sitt liv. Har i alla fall lyckats dra ner den siffran till hälften, eller kanske mer därtill? Igår var jag med mamma hela dagen, från frukost till middag. Åkte till Bollnäs för att skaffa ett nytt pass men det visade sig att det var fullständigt onödigt så det blev inte av, istället köpte jag nya skor (som om det behövdes) jag intala mig själv det i alla fall. Sen kom lilla lillesyster in till stan för att färga håret så det gjorde resten av eftermiddagen. Kom hem 20:40 och mötte upp Simon för ett träningspass följt av film hemma hos honom, regnet var styvsint hela kvällen men hindrade inte mig och mina extremiteter. IDAG? Jo jag skulle kunna döda för lite chilinötter.

Som en gudsförnekare uppenbarade du dig,
en ateist klädd i vitt.
Varför i helvetet fick du mitt hjärta att stanna?

Vitt står för andligt och rent, ärlighet och sanningar.
Det är livets, dödens och ljusets färg.
Den helar, befriar och renar.
 

Tackar Gud för finfint väder
och goda luncher tillsammans med fäder.
Tack för redbull i aspartam-modell,
och tack för att kassörskan slapp sin smäll –
på truten för att begära om legitimation.
Ja detta kunde ha styrt till en komplikation!

Ett sista riktat tack för friska extremiteter
och fredagens leende i millimeter.

Bloggtorka, så in i.

Just sprungit massa meter, träningsvärken från gårdagen börjar även kicka in så det blev tungt när backen börja luta uppåt. Men vad gör det om hundra år? I alla fall just duschat, ska klä mig sen vandra ner mot Ljusdal för en efterlängtad lunch tillsammans med syster, systerson och mamma! Efter det blir det massa ärenden, sånt som inte borde få vänta.