kapitel 17
En recension som sätter allt i brand. Flammorna sprider sig och ödelägger allt som jag byggt upp; tar grunden till allt. Till en början kämpade jag, ville få recensionen att försvinna och klassas som otydlig och icke grundad på mitt beteende. Men när elden tar med allt jag skapat så är det svårt att låtsas som om den var obetydlig.
Kapitel 16
Vemod.
Det är vad jag känner när jag ser på er,
sorgsna slaviska stalkare.
Går omvägar kring mitt deltagande
i rum som fylls av er stank.
Patetiska asätare.
merry christmas, idiots
….att så här vid jul, värna våra svenska traditioner. Men efter att vi har satt upp den judiska sjuarmade ljusstaken menoran (adventsljusstaken) i fönstret, har firat ett italienskt helgon (Lucia), tagit in våra tyska barrträd (julgranen), satt oss framför ett amerikanskt underhållningsprogram (Kalle Anka), ätit risgrynsgröt från Medelhavet (ris á la Malta), tagit emot gåvor från ett turkiskt helgon (tomten), och gjort allt detta för att en judisk pacifist (Jesus) föddes av en hijabbärande moder (Maria) i Palestina (Betlehem), så kan ni väl fundera på om inte julen egentligen handlar om att ta väl hand om varandra, oavsett ursprung, födelseort, ålder, kön, sexualitet, historia, hudfärg eller religion.
Kapitel 15
Ständigt i förändring.
Lånar jag från vänster så ger jag till höger
men ändå alltid denna jävla utgång.
Förpestade, lucifers avkomma i egen person.
Slå undan teaterförhänget -
ta emot dina hyllningar och våndas.
