Hola, Queen

Man går in i karaktär
sekunden man passerar snurrdörren,
man briljerar
på tusentals olika språk.
Alla samma.
Alla lika, lika i liknande situation.

Stress.
Det är vad driver oss,
driver oss i grammatikens lagar
och uppslagsverk.
Bläddrar fingrar blodig,
- blodvätska, blodmassa, livskraft,
blodplasma, samma blod.

Blod är tjockare än vatten
men konkurrens driver en motvillig. 

Man är vuxen -

När man köper en ny tandborste och längtar tills man får använda den.

på promenad genom stan

 
 

 
 
 
 

December

Jag vill ha vita tidiga morgnar.
Bitande kyla,
vita frostslingor
och röda kinder.
Ett inflammerat barnasinne.

Ernst's julförberedelser,
jag vill nicka instämmande.

Spränga i berg

Den dagen.
Slutet på "oss"
och början för oss.
Sa inte mycket
men lät tystnaden tyda känslan.

Besviken,
men oerhört lättad
över att veta
att jag är odödlig.
Som en jävla demonstrant.

Jag bryr mig inte.
Jag brydde mig, enormt.
Fick mig att gå i gamla fotspår
och älta.
Älta dig & mig -

som förevigt varit dödsdömd.
Aldrig älskvärd, aldrig vackra.
Men den dagen
fick tystnaden tala.

Ditmas/M&S

And in time
As one reminds the other of the past
A life lived much too fast to hold onto
How am I losing you?

A broken house
Another dry month waiting for the rain
And I had been resisting this decay
I thought you'd do the same

Fragile sound
The world outside just watches as we crawl
Crawl towards a life of fragile lines
And wasted time

But this is all I ever was
And this is all you came across those years ago
Now you go too far
Don't tell me that I've changed because that's not the truth
And now I'm losing you

And so I cry
As I hold you for the last time in this life
This life I tried so hard to give to you
What would you have me do?

Where I used to end was where you start
You were the only one
And now I see your eyes move too fast
You were the only one

Careful hands
And wandering without that much to say
Your words are empty as the bed we made
Is there another way?
Oh love, is there another way?

And now I'm losing you

Strl. 40

Man kan inte förklara den känslan,
men man kan känna den.
Ungefär som halsbränna en "dagen efter"
eller likt skavsår i nya lackerade skor.

Aldrig mer, så jävla onödigt!
Man borde lära av sina misstag.

Men likt förbannat är hälarna täckt
utav ärrade minnen,
skavsåraplåster finnes överst på hyllan.
I badrumsskåpet.
Bakom den fläckiga spegeln.

Typ så känns det nog,
som halsbrännan som påminner dig om dåliga val.
Jävlig och envist hänger den kvar.

Paris




ingen kan älska en nekrofil

På millisekunden drunknade du,
från att simma på ytan till att dö i det dunkla.
Äntligen -
äntligen tog du ditt liv.

Från att leva på mina reserver,
tömma mina lungor
och sakta men säkert förtära -
så dog du likt en ensam sorglig varelse.

Inte en dag för tidigt.

På en millisekund såg jag vårat liv passera,
likt en idiot som undgår fartkameran.
En krock på E4'an blev resultatet
av något som förtärt mina drömmar.

Men nu är du död, självmord säger dom.

RSS 2.0