Helt ärligt så satt jag totalt förundrad över tanken på att dom själv kanske lyckats identifiera något vackert i deras sammanhållning som jag själv inte kunnat urskilja ur sammanslutningen. Må de så vara att den enes död blir den andres bröd? Själv så hade jag räknat ner dagarna tills jag fick lägga in mitt avsked.