Jag älskar människor, verkligen. Speciellt norrmän för alla är svært hyggelig! Idag har jag tillbringat ovanligt mycket tid med farfarn i familjen. Han har varit ute i stugan min och skruvat upp en rullgardin sen åkte vi tillsammans och hämtade barnen och jag blev dyblöt i skorna och han uppmärksamma det genom att han i smyg tog mina skor från hallen och stoppade papper i dom och ställde dom framför den öppna spisen och gick sedan för att hämta mig för att visa, han sa sedan: det gjorde alltid min far da jeg var liten. Sen kramade han om mig och jag kände mig otroligt hemma just då. Och så är alla här, alla säger hur glad dom är över att jag har kommit och hur hjälpsam dom påstår att jag är. Och idag när jag stod i köket med Cecilie och skulle göra smoothies sa hon att hon tycker att det känns som om jag har varit här jättelänge och inte alls bara 3 dagar som det faktiskt har gått! Och då insåg jag att jag höll med, det känns mycket längre.

Men nu har jag slutat för idag, så nu ska jag spiser is og tenke på hvor vanskelig det er jeg skriver på norsk noen ganger. Haha kan ju skylla på att det är en arbetsskada för skulle ni höra mig nu skulle ni skratta. Men ha det gött ikväll, det ska jag tillsammans med min is som ni kanske undrar över?