Alltid när dagen är kommen blir det samma sak, jag mår helt ärligt psykiskt illa när jag vet att jag ska hem till Ljusdal. Visst längtar jag alltid till att träffa vännerna och familjen men det är så fruktansvärt mycket gammalt som kommer upp och massa fula människor, blir alltid samma sak utav det. Djungeltrumma, skitsnack och insnöade människor.
Bättre blir det inte när jag inte kan sova utan Kristofer... ligger helt klarvaken alla nätter och vaknar alldeles för tidigt pga de själslösa äckliga demon-illalåtande fåglarna längst kungsgatan och deras häng som bara råkar vara exakt utanför sovrumsfönstret, yeah. Men som sagt, idag kommer jag hem lilla Ljusdal och det är lite bittert faktiskt.