22:53

Dåtid stavas inte som nutid.
Bokstäver skiljer dem samman
likt känslan och tiden, hjärtan och smärtan.

Jag ska ge dig en polaroidbild
utan en chans att redigera och finputsa.
En bild på mig i spegeln
så du en dag ska se vem jag är.

Sanningen känns
och lögnen skall vara vit.
Vit som den snö vi fått
men inte lika vit som i dåtid, likt nutid.


Inget kommer någonsin bli lika vitt.
För den vita färgen sa jag en gång att jag skulle gifta mig med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0