Det tar ett tag för mig, jag kanske glömmer hur man gör
sist var himlen vit som papper ovanför.
Men jag har slutat säga nej för nu ska jag göra vad jag kan.
Jag ska riva mina murar tills vi ser varann.

Jag har aldrig fått ihop modell och verklighet.
jag tankar nya tankar, men långsamt som du vet.
Så jag lovar ingenting, jag säger hellre förlåt
för vi ska va dom vi vill vara hellre nu än efteråt.

Jag vet vem jag är när jag är hos dig

Jag har inte sagt till nån att du blev kvar här igår
fast det är svårt att hålla tyst när alla frågar hur det går...