Detta inlägg tillägnar jag dig. Inte bara för att du är den snällaste person jag känner eller att du är den enda i hela världen som orkar tillbringa flera dagar i rad med mig utan att skaka ihjäl mina hjärnceller. Dessa kommande rader får du för att du är: DU.

Sen jag träffade dig första gången, natten till den 27de december 2009 så har du varit världens goaste. Trots att jag många gånger har skällt på dig och alla de gånger vi bråkat så kommer du alltid vara världens bästa människa. Att vi har avslutat våran relation kommer aldrig att stå ivägen för faktan att du betyder allt för mig, för ingen ställer upp så som du. Ingen orkar gå med mig i alla de affärer du får göra, ingen orkar lyssna på mina faktanoter och ingen står ut med min musik som du alltid har gjort. (Trots att jag tycker min musiksmak är den bästa, så jag slutar försvara den nu.) Jag ska inte gå in så mycket på detta egentligen, det är ingen idé som alla klyschiga människor skulle säga. Men jag ville bara att du skulle veta hur det känns för mig att få ha en sån fin kille som du i mitt liv.