Hur ska man blunda
när stadens alla ögon ser på en?
När vårat liv speglas i deras ögon, talar
"jag vet vad du har"

Jag vet också vad jag har
och jag har delen ni aldrig fick.
Jag har stunden på morgonen av känslor
som bara vill ha mer.
KÄNSLAN som inte vill gå hem
eller duscha av sig.


Men hur ska jag kunna blunda
när det enda du tvingar mig att göra
är att se?