Faller tillbaka
som handen i handsken,
jag passar dig.

Känns overkligt att läsa om det,
rader jag en gång skrev.
Känns långt borta och ändå förlorat.

Som om jag skådar mig själv från avstånd.
Liksom från andra sidan gatan.
Gör tydliga gester, hoppar och vevar.

Ser jag mig inte?