Allt var så ytligt.
Alla sår, alla känslor -
utan hud och stabilitet var jag blottad.
För syns skull
en pajas värd att tala om.

I ett skede i livet där texter handlade om mig,
alla hinder var omöjliga
och där människor inte var värt att lita på -
där ville jag bo. "FRYSA LEVA ALDRIG DÖ"

För avsaknad gällande hud gör mig inte osynlig
varken död eller levande.
Bara jävligt eländig!