Känslan av att vilja briljera och skilja mig från mängden kommer tillbaka och slår mig på käften. Varför kan jag inte nöja mig med ett vara en klassisk Svensson och trycka plu-koder tills jag dör gammal och tjock i min växa-säng för vuxna? Skaffa barn för tidigt och längta tills den 20'de varje månad då barnbidraget kommer. Viljan att steka fiskpinnar och koka snabbmakaroner (massa kolhydrater och socker) och sedan somna till Morden i Midsomer.

Istället sitter jag ensam i ett övernattningsrum i en främmande stad med en singelpicknick och kollar på Mot alla odds och har halvt panik över känslan av att prestera, göra folk stolta. Slänger ett öga mot klockan: 12 timmar kvar då jag ska kvala till framtiden -