det var mörka kvällar i februari.

Jag sprang hem den kvällen

endast i brinnande fart för att möta förnedringen.

För gråtandes lämnade du mig i bunkern,

mörka februari 2013.

Idag förstår jag inte, kan inte se gestalten av mig själv.

Hur kunde jag krypa mina knän så blodig

för den ständiga besvikelsen?