Slutet på "oss"

och början för oss.

Sa inte mycket

men lät tystnaden tyda känslan.

Besviken,

men oerhört lättad

över att veta

att jag är odödlig.

Som en jävla demonstrant.

Jag bryr mig inte.

Jag brydde mig, enormt.

Fick mig att gå i gamla fotspår

och älta.

Älta dig & mig -

som förevigt varit dödsdömd.

Aldrig älskvärd, aldrig vackra.

Men den dagen

fick tystnaden tala.